Torsdag den 26 februari 2007 var precis som alla andra dagar. Andra terminen i 7.an hade precis börjat och jag längtade hela dagen tills jag skulle åka till stallet för att rida senare på kvällen. Jag älskade att vara på stallet. Jag kände mig alltid så välkommen. Jag älskade känslan av att ha kontroll över en häst på 600kg. Jag kom som vanligt till stallet mycket tidigare än vad jag egentligen behövde bara för att få känna hästdoften i näsan lite extra. Jag hade ridit på ridskola sen 7 års ålder och hjälpte även en del med egen häst att ta hand om deras hästar. Men just denna dag skulle jag rida på ridskola. Jag skulle rida en ny häst som jag aldrig ridit förut. Jag minns att jag tyckte de skulle bli kul att pröva rida en ny häst.
Vad som hände sen har jag inget minne av, utan allt jag berättar nu har jag själv fått återberättat för mig. Dagens övning krävde mycket balans från både hästens och min sida. Helt plötsligt när jag kommer i en kurva och ska svänga in längts väggen så sätter sig hästen ner, vilket gör att jag slår huvudet mot en sarg som finns på väggen inne i ridhuset. Hästen blir rädd för ljudet av mitt huvud som slår i väggen, ställer sig upp och ramlar igen vilket gör att jag får ytligare ett slag mot Bakhuvudet. Det som händer sen är väldigt konstigt och oväntat. Jag ställer mig upp efter att ha rullat undan för att inte få hästen över mig och säger- det var länge sen jag ramlade av.
Ända sen jag var liten och började rida har jag lärt mig att man ska hoppa upp på hästen igen för att inte blir rädd nästa gång. Om man inte har brutit något vill säga. Så jag hoppar upp på hästen ingen trots att både ridläraren och andra som var på plats tycker att jag ska sitta stil. Jag rider kanske ett varv och då kommer min mamma in i ridhuset. Hon hade varit inne i stallet. Och när hon kom in i ridhuset och ropade på mig så svimmande jag på häst ryggen. Dom lyfter ner mig från hästen och jag var då vid medvetande och kunde svara på frågor.
Här har jag några sekunders minnes bild- som jag berättade tidigare så brukade jag hjälpa andra med sina hästar men just den här dagen så skulle jag inte göra det. Men det hade tydligen blivit ändrat så jag trots allt skulle sköta en häst som hete Loppan. Det enda jag kommer ihåg av hela den kvällen var när min mamma sa - Emilie tar hand om Loppan istället för dig.
Eftersom det är en ganska stor ridskola med många elever så fanns det två stycken som jobbade som läkare som själva red på ridskolan. Dessa två kvinnor ställde frågor och undersökte mig, jag kunde svara på alla frågor om vart jag bodde och när jag var född och de enda problemet var att jag hade ont i en arm. Dom skickade hem mig och sa att jag skulle vila och uppsöka läkare under morgondagen.
Tänk om jag då vetat vilka konsekvenser de skulle få.
Jag lever med en förvärvad hjärnskada som påverkar mig varje dag, varje dag minut.
I denna blogg kommer jag skriva om hur det är att leva med en förvärvad hjärnskada.
jag vill att ni som läser mig blogg ska förstå att jag inte skriver här för att få folk att tycka synd om mig, tvärt om, jag vill informera om vilka konsekvenser en förvärvad hjärnskada kan få
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar